Jag fick som en liten "aha- upplevelse" eller vad man ska kalla det. Jag bara kände hur mycket jag ville bort från den här stan, allt är så tragiskt. Kanske är det hela dagens samhälle som är så tragisk men det märks så väl i en liten stad som Arboga. Jag har länge velat bort härifrån, om så bara för något år. Har försökt så gott jag kunnat med gymnasium i västerås/eskilstuna. I höst blir det örebro för min del. Så det är en bra början. Jag hoppas verkligen örebro har mer att ge än de andra städerna. Behöver verkligen lite mer fart i mitt liv. Känns som jag har stått och trampat på samma ställe alldelles för länge!

Förhoppningsvis kommer jag få ganska många timmar på lindex så jag kan spara ihop lite pengar för att antingen bara flytta härifrån eller kanske också plugga långt härifrån. Har hittat utbildningar som låter intressanta och jag vill helst ner till skåne. En av "utbildningarna" är en fotokurs på bara ett år (på en folkhögskola) och det skulle vara skönt att komma bort ett tag. Man måste våga lite mer!

Men samtidigt som man lämnar en tråkig stad, så lämnar man även tryggheten man har. Min mamma är den viktigaste personen jag har i mitt liv och jag älskar henne och hela min familj och när den dagen kommer då jag ska flytta hemifrån kommer kännas befriande men ändå lite sorglig. Jag ska lämna de jag har umgåtts med hela mitt liv, de jag har träffat varje dag i 18 års tid.

Men ingen har väl någonsin sagt att det är enkelt?